Fadime.

Vem minns inte? Man bör minnas.

 

Sorry...jag ser inga orsaker till varför jag ska känna medlidande med de som blir polisens "offer".

Eller deras mesiga anhöriga som inte vill se sin son/sambo/vän wattewa som den brottsling personen är utan gör en bild av en ängel som hamnat lite snett.

Jag ser inte varför polisen inte ska skjuta när dessa kriminella beter sig så förbannat illa åt.

Å varför ska vi sitta o tycka att polisen gör fel?

Jag ser lika lite fel här som i fallet med broöppningen.

Eller dödsskjutningar som varit det senaste året.

 

Jag ser liksom inga fel i att polisen tar till ordentliga, hårda, bestämda tag mot folk som anfaller andra med knivar och andra vapen. Som hotar och har hotat tidigare.

 

Vi är så jävla mesiga i Sverige med våra konstiga lagar...

Det är ju knappast Guds barn som gått åt i dessa fall...

Å tragiskt, visst...alltid tragiskt då människor får sätta livet till.

 

 

 

Kalla mig dum. Eller kall.

Jag skiter i vilket.

 

 

Fadime.

Undrar om hon förlåtit som bror, han som misshandlade henne innan hon mördades av deras pappa.

Tar hon emot honom nu?

 

 

 

Han ägnade sig inte åt välgörenhet, vänlighet och spred glädje i livet precis...

Läs HÄR