...men måste verkligen ta igen det jag inte hinner om dagarna med att sitta ner en stund vid datorn då alla somnat.

Några mejl...några bloggar att läsa...kolla status på arbeten och vad arbetsförmedlingen har att komma med...utbildningar (jävla djungel).

 

Äter järntabletter nu.

Hoppas på snabb verkan.

Då kanske barnen får en gladare och piggare mamma.

Å Jonas en roligare o trevligare sambo.

Jag är inge vidare just nu på att orka. Orkar inget. Orkar inte alls.

Less.

Snart utstämplad gör att det gnager i mig konstant.

Vad ska man göra? När? Hur länge? Var?

Pengar då?

Arbete? Skola?

Man är till besvär för hela samhället känns det som.

Inget värd.

En i statistiken som sitter hemma o håvar in pengar från staten.

Ska vi byta?

Man sliter häcken av sig hemma och jobbar mer än många av er med "riktiga" jobb gör.

Ändå är man enligt många då arbetsskygg och lat.

Arbetsförmedlingen till veckan igen. Åtgärd. Vad blir det? Ingen vet.

Jag är pissless på att inte veta.

Inte veta vad jag gör om en vecka, en månad eller till sommaren.

 

 

Jonas är gullig o ger mig komplimanger. Varenda dag!

Säger snälla fina saker.

Jag älskar honom. Älskar mina fina ungar. Bästaste barnen! Nio juveler!

Jag ska bli pigg, glad o orka mer snart =)

 

 

 

Kolla mejl o lägga mig...

I morgon ska vi hitta på skoj.

För barnens skull, de kommer tokälska det. Hoppas jag ;)