...sa jag ifrån mig Arbetsförmedling och a-kassa, fas 3 och försäkringskassan, vuxendagis och stenhård koll på vilka jävla jobb man sökte och massa krav på att söka än hit o än dit.

Pressen var så stor att jag kände att jag inte mådde bra.

Snurrig o virrig är jag väl annars, men det var liksom snäppet värre.

Ångest och oro. Klump i magen hela tiden.

 

Sen mådde jag bättre!

Betydligt mindre i plånboken eftersom inga pengar trillade in men eftersom jag jobbade/jobbar extra inom kommun så blev det iaf en liiiten lön varje månad.

Nu har jag jobbat under sommaren.

Det blev ju inte heltid och det blev nån vecka utan jobb i mitten där jag valde att vara ledig och två veckor i augusti där jag blev utan jobb ofrivilligt men kanske välbehövligt.

Å helt underbart eftersom jag prickade de härliga solveckorna, haha.

Sen några sjuknätter o lite vab...så ja...jag blev väl knappast miljonär, men iaf ;)

 

Nu är ångesten tillbaka.

Jag har märkt det några dagar.

Oron över jobb o pengar. Vad ska man göra och hur blir det sen?

När man vaknar mitt i natten o första tanken är pengar o inget jobb. Svetten rinner och hjärtat bankar.

Oro.

 

Nåja.

Allt löser sig nog. Kanske.

Snart hoppas jag.

Å även om lönen jag fick idag var chockartat liten så har vi mat på bordet, ungarna har hela (kanske inte alltid så jävla rena, haha) kläder och vi har varandra o tak över huvudet!

Bästa sambon o finaste ungarna!

Å Charlie!

 

 

 

 

Förresten spöregnar det just nu.

Känns rätt skönt.

Å för andra gången denna sommar har jag valt bort klänning o shorts mot jeans ;)

 

 

 

peace!