På promenad idag mötte jag ett tyskt par som bor i krokarna.
De stannade till med sin hund o tittade ner på Stina i vagnen o jag klappade vänligt deras fina jycke.
Sen var det väl ungefär denna konversation:

Mannen: -Ah...fin baby!
Kvinnan: Jaaa.
Jag: Å er hund är så fin....å snäll!
M: Ingen hunt?
J: Nä...vi hade men han dog. Er was krank.
K: Jaaa
M: Jaa...sjuk ja...Dexter was?
J: Ja just det, Dexter ja. Vi kanske köper en ny hund nån gång...
K: Jaaa
J: Men vi har ju så fullt upp ändå...har så many kinder...(va snackar jag för blandning liksom???)
M: Sieben ja?
J: Jepp...

Jorå...wir sind allt ganska språkkunniga här i the bush, belive me.