Duracell, anyone?

Satt o småsnackade med Elin tidigare idag.
Ja, ni vet, sånt där upprepande joller o bebistalk.
-Heeej finaste lillungen! Är du så glad idag?
Mammas fiiiinaste lillplutt, sööötaste hjärtevännen, min älsklingsfiiis!
Ja, det ska ju upprepas x antal gånger o helst uttalas i extrem falsett förstås!
 
Iaf.
Elin var till en början oberörd.
Sedan sprattlade hon med hela kroppen , lös upp hela universum med sitt sötaste léende och så pratade hon:
"aaaooohhh aaaooohhh"
 
 
Stina satt bredvid.
Vill du prata lite med henne? undrade jag o Stina försökte länge utan resultat, för Elin tystnade helt.
Hon bara låg där, utan att röra en min.
 
Så Stina tittade på sin lillasyster...o sen på mig...sen sa hon;
-Kanske har batterierna tagit slut?!
 
 
 
RSS 2.0