Men ge sig med skit nån gång!

Enough is enough.
Sagt det förr...det är mycket nu.
Å det kommer mer.
Jag kan inte berätta mer (än iaf) här i bloggen men fan..när det är så mycket skit o det fortsätter komma så blir man less.
Så fucking jävla less.
Ge mig hopp.
 
 
Mina bekymmer är en piss i havet gentemot vad andra har, det vet jag.
Men även jag måste få gnälla över arbetslöshet och oro över ekonomi.
Ilska över min rygg o elaka höft och noja över mina ömma lymfkörtlar och Albins konstiga fläckar.
Gällande A så har vi ju varit i kontakt med läkare som ena sekunden säger si o nästa så...o inte vet nåt så därför ska man avvakta.
Förstås.
 
 
Men det spär på.
När nära, väldigt kära, mår dåligt så lider man.
Å det är där jag inte kan gå närmre.
Här.
Men för dem finns jag. Alltid.
Men varför kommer all skit på en o samma gång?
 
 
<3 <3 <3
 
 
 
 
Jag är ledig inatt.
Har jobbat tre nätter den här helgen och dessutom klämt in två biobiljettpass på söndag och ett i kväll.
I morse då jag kom från jobbet hade Jonas kommit från sitt nattskift o gått o lagt sig. Anthon var så gullig o passade barnen här inatt =)
Barnen hade fixat sin frukost själva o plockat undan. Borstat tänder o fixat sig inför skolan.
Emma o Elin hade en ledig dag så vi körde de andra fyra till skolan och sedan var vi o handlade.
Sen hem o dra igång en tvätt...
Satte på en film till Emma o Elin o så la jag mig bredvid dem i soffan ;)
Blundade med ett öga för jag var sååå trött efter nattskiftet =/
Slumrade till korta stunder men det är ju alltid nån som ska ha hjälp med nåt eller fråga eller bara berätta, haha ;)
Jonas sov inte länge efter sitt första nattskift (denna vecka asså) så när han kom upp latade jag mig i soffan även om jag inte sov =)
Vi fixade korvstroganoff när alla skolbarnen kommit hem. Det blev gott =)
Sen drog jag för att hämta ett paket med regnkläder vi beställt, en repa till apoteket o sen till bion för att sälja biljetter.
Borde nog lagt mig sen länge men det snurrar för mycket i skallen av all skit som pågår just nu.
I morgon drar jag igång det första passet av tre igen. En endaste ledig natt är inte mycket men man får fanimej inte tacka nej till jobb även om nätterna kommer i en klump, hehe ;)
Dessutom är jobbnätterna ett sätt att koppla bort all skit som händer nu...
 
Utan mina fina ungar o Jonas...vad vore jag?
 
 
 
 
 
 
Jag kommer inte från en troende famil.
Men då jag var liten knäppte jag händerna om kvällarna och bad Gud se efter min familj.
Var fan kom den ideen från???
"Käre gode Gud. Bevare min mamma o pappa och Susanne, Annica och mig!"
Så liksom. Varje kväll.
Varför?
Fast det höll i sig. Länge.
Å det utökades med hundnamn, pojkvänner, systrars pojkvänner, barn, syskonbarn...
Jag knäpper ytterst sällan händerna numera, kan jag säga.
Nu för tiden tänker jag, att finns det någon/något högre så vet den med sig vilket jävla ordförråd jag har, så jag snålar inte på svordomar och anklagelser.
Jag kan någon gång be mina Änglar, Andar och Personliga guider att hjälpa mig med just en specifik sak.
Eller så drar jag ett kort för att få vägledning.
Just nu behövs det.
 
 
 
Det är jobbigt när man mår dåligt...men mår de man älskar mest skit, ja, då rasar allt.
 
 
 
 
 
 

I vintras...

...sa jag ifrån mig Arbetsförmedling och a-kassa, fas 3 och försäkringskassan, vuxendagis och stenhård koll på vilka jävla jobb man sökte och massa krav på att söka än hit o än dit.
Pressen var så stor att jag kände att jag inte mådde bra.
Snurrig o virrig är jag väl annars, men det var liksom snäppet värre.
Ångest och oro. Klump i magen hela tiden.
 
Sen mådde jag bättre!
Betydligt mindre i plånboken eftersom inga pengar trillade in men eftersom jag jobbade/jobbar extra inom kommun så blev det iaf en liiiten lön varje månad.
Nu har jag jobbat under sommaren.
Det blev ju inte heltid och det blev nån vecka utan jobb i mitten där jag valde att vara ledig och två veckor i augusti där jag blev utan jobb ofrivilligt men kanske välbehövligt.
Å helt underbart eftersom jag prickade de härliga solveckorna, haha.
Sen några sjuknätter o lite vab...så ja...jag blev väl knappast miljonär, men iaf ;)
 
Nu är ångesten tillbaka.
Jag har märkt det några dagar.
Oron över jobb o pengar. Vad ska man göra och hur blir det sen?
När man vaknar mitt i natten o första tanken är pengar o inget jobb. Svetten rinner och hjärtat bankar.
Oro.
 
Nåja.
Allt löser sig nog. Kanske.
Snart hoppas jag.
Å även om lönen jag fick idag var chockartat liten så har vi mat på bordet, ungarna har hela (kanske inte alltid så jävla rena, haha) kläder och vi har varandra o tak över huvudet!
Bästa sambon o finaste ungarna!
Å Charlie!
 
 
 
 
Förresten spöregnar det just nu.
Känns rätt skönt.
Å för andra gången denna sommar har jag valt bort klänning o shorts mot jeans ;)
 
 
 
peace!

Vid datorn!

Hur många gånger har jag suttit vid datorn i sommar? Fem? Sex?  Knappast mer.Anväder ju mobilen till det jag vill surfa på. Instagram...facebook....
Å jag skulle in på mejlen via datorn häromdagen o det gick inte eftersom vi uppdaterade datorjävlen till nåt WindowsMerSkit eller nå o då försvann alla gamla lösen som låg sparade. Inte fan vet ju jag vad jag har för lösen till tex Hotmail =/ Jäkla bajs.
 
 
Jaja.
 
I kväll har jag läst ikapp några bloggar o några hittade jag inte ju =(
 
 
 
Sommaren är snart slut. Kanske.
Vi har iaf tömt poolen och kommer bara använda den mindre varma hädanefter =)
Värmen fins ju i luften iofs...o solen...
Men i den större poolen var det grisigt vatten nu så vi skickade iväg det ;)
 
 
Den senaste veckan har vi iaf spenderat minst halva dagen utomhus i solen så visst syns brännan... =)
Jag gillart!
 
Nu till veckan börjar Jonas jobba igen.
Å Elin o Emma börjar dagis igen på tisdag.
Rutiner.
Vardag.
Utom för mig.
För jag vet fan varken ut eller in eftersom jag inte vet alls hur  eller OM  jag ska jobba.=/
Stressande. Så in i helvete.
Magsår de luxe.
Ångest.
Inga pengar och ingen vettig vardag. Vad gör man o när???
 
 
 
 
Men allt löser sig.
Visst?
RSS 2.0