Men livet är inte rättvist alla gånger.

Orättvisor finns ju, stora som små.

För ett barn kan ju orättvisa te sig på annat sätt kan jag tro.

 

Som idag då vi var till affären (för tredje dagen på raken o gjorde över med massa pengar på, faktiskt inte onyttigt utan behövligt, o massor ska alltid, alltid handlas...äre inte det ena så är det tusen andra saker!)...men iaf...

...Elsa skulle köpa nya numret av tidningen Moviestar Planet o Stina ville köpa en Hello(bloodyjävla)Kitty-tidning.

Emma o Fian ville också ha varsin tidning.

Men eftersom de andra tjejerna köpte för egna pengar o de övriga två inte hade några så blev de utan.

Enkelt...men taskigt...eller?

 

Jag skulle gärna ge dem också varsin tidning...men på nåt sätt lär de ju lära sig att man faktiskt inte kan få något bara för att någon annan köper.

Inga tårar, inga sura miner...men man såg väl lite besvikelse iaf o Fian konstaterade väl att hon önskar sig en sån tidning ;)

Nästa att fylla år (av de små för Julia är däremellan) är Fian o då kanske hon får pengar o kan köpa något ;)

Dessutom får de veckopeng de kan spara eller köpa godis eller tidning för...men veckopeng får man bara om man har städat sitt rum och så ;)

Vi kan ju enkelt säga som så att det har inte blivit många slantar i de små plånböckerna i sommar ;)

 

Men jaja.

Är det inte värre orättvisor än dessa så ;)

 

Om jag t.ex har med mig Albin till affären o han får en glass, ett paket tuggummi eller en liten chokladbit...då köper vi oftast inte med till de andra.

De vet att nästa gång är det kanske deras tur att få (om de vill) följa med o då kanske de själva har turen att få något.

Dessutom ska man väl inte behöva ha något bara för att man är med?

 

Hur gör ni?

Kör ni varianten får en får alla?

Eller går era barn också de tuffa vägen ;)